Det händer ibland, att man sitter i sin spartanska lya utan något av väsentligt värde att roa sig med. Det händer också ibland att tanken om att man har en blogg kommer ikapp en på sin resa genom livet.

Så här sitter jag igen och skriver ännu ett meningslöst inlägg som ändå ingen läser. Det finns nog bättre saker man kan ägna sin dyrbara tid åt.

 

Men men. Antar att alla mina kära läsare vill veta vad som har hänt i mitt annars fartfylda och på gränsen till farliga liv . Jag har städat mitt rum en gång.

 

När vi ändå är i fullfart med att diskutera ämnet städning så kan jag väl dela med mig av en tanke jag har ang städning. Som en nattfillosofi fast på kvällen.

Jo den lyder som följer.

Det finns två sorters städningar. Vi har den som är regelbunden och inte fullt så seriös. Man petar in saker under sängen, förbannar sig över att man har så mycket saker, man trycker ner saker i lådor, förbannar sig över att man har så mycket saker, man dammsuger, förbannar sig över att man äter så mycket godis med papper på sig, man torkar, man förbannar sig över att man inte dammsög bättre. Ja ni förstår melodin, alla har sjungit med i den sången många gånger under pistolhot av sina pedantiska föräldrar.

 

Sen har vi den städningen då man är tvungen att plocka upp alla saker ur lådorna, ta ut alla saker som ligger under sängen och sen hitta en vettig plats att ställa dem tills man ska kasta in dem under sängen nästa gång. Det är den städningen vi kallar storstädning. Det är också den städningen jag ägnat mig åt under helgens gång. Och jag kan inget mer än säga, om det är någon gång man verkligen förbannar sig över att man har mycket saker så är det nu. Jävlar vad skitprylar man har. Men tanken om att man ändå kanske, kanske någon gång i framtiden vid enstaka tillfälle ska använda den där gamla laddaren till en mobil som man inte ens har kvar hindrar en från att slänga skiten. Istället hittar man ett litet ledigt luftrum längst bak i en låda som man, med hjälp av tetris-kunskaper, trycker in denna stackars laddare.

 

Så det värsta med att ligga i sängen och skåda ut över ett kliniskt rent rum är inte att mysa med vetskapen om att man slösat bort en hel helg på att städa. Nej det värsta är vetskapen som ligger vid fötterna och säger "du, du vet att om en vecka så kommer rummet se ut som när du börja igen?". Och jobbigt nog är det i mitt läge sant. Jag menar, just nu ligger jag och stirrar på min matta. Jag viste inte ens att jag hade en matta innan.

 

Men så är läger, bara att gilla! Om ni ursäktar så ska jag gå och duscha utan att leka hinderbana

 

Ha de!

 

Fyllsjuk vaknade jag i min vänninas gäst-säng av att solens unga strålar tränger in genom mina ögonlock och piskar mina röda ögon. Efter en fantastisk kväll på kungsängen båtklubb, finns det inget värre än att vakna. Vetskapen om att jag är tvungen att klä på mig om jag ska stiga upp ur den säng jag ligger i får kroppen att kännas extra tung, och motivationen att bry sig om något annat än den förbannade huvudvärken ligger på botten. Detta ändras dock snabbt när man kollar in under sitt eget täcke och belönas med att ett par chinos sitter på benen och på överkroppen har jag min kofta. Där kläcktes dagens första leende.

 

 

 

 

Fötterna styr mig sedan hemmåt, och tankarna förde mig mot en genväg. Men genvägar blir ofta senvägar och stigen som skulle spara mig säker 10 minuter visade sig ha konverterat till en isbana och livet på hängde på en skör tråd hela vägen hem. Bestämde mig ganska snabbt att jag tänker hålla mig inne i mitt isfria rumm tills sommarens värmande dagar slår in och mitt enda isproblem är att den smälter för snabbt i min Cola.

 

 

 

Nu ska jag ta kudden till sänghalmen och mysa!

 

 

 

Ha de!

 

Vad hälsade kära läsare.

Jag kan väl inleda kvällens inlägg, som ack så ofrivilligt skrivs, med en fundering kring just uttrycket "läsare". Ett uttryck som, av dig som läser denna vagt uppdaterade virtuella dagbok, kan uppfattas som att jag skriver "läsare" i plural. Så är inte fallet. När jag skådar min statistik så påminner "kurvan" om en rak linje och när jag för musen över de punkter som ska förklara mina läsare visar den en ensam etta. Det enda som syns är talltoppar i en granskog och den magiska siffran ändrar sig till en tvåa. En tvåa som förmodligen uppstår när jag läser min egen blogg från andras datorer. Och nej, det är inte "forever a stone" status på att läsa sin egen blogg!

 

 

 

Efter en inledning tycker jag att det finns plats för en avslutning. En avslutning om att jag har tråkigt. Riktigt tråkigt. Och jag har i kvällens ära funnit en mönster som indikerar på att jag endast bloggar när jag har tråkigt! Så om man summerar kvällens inlägg kan man snabbt dra den slutsatsen att mitt liv går ut på att skriva när jag har tråkigt, och när jag inte har tråkigt så läser jag det jag har skrivit när jag har tråkigt. Ironiskt nog så får jag tråkigt när jag läser min blogg vilket gör att jag bloggar igen. Så som ni säker har märkt, eller du kanske jag borde säga. Med närmare eftertanke räcker det med att skriva jag. Jag börjar om.

Som jag säkert har märkt så liknar vissa av mina inlägg böcker. Dessa böcker uppstår när jag konturläser mina inlägg, får tråkigt, och fortsätter skriva.

 

 

 

Ha de!

 

Så, vart ska jag börja. "Ett inlägg om mig!!!", så löd en direkt order för en brud som tror att hon är något. Storleken påminner om en dvärg och ålder påmminer om en dvärgs längd. Men jag har valt att acceptera henne ändå! Det är trotts allt svårt att hitta någon under 40 som kan Nationalteaterns texter lika bra som jag. Eller nästan i alla fall, ingen är bättre än mig på det. Ingen.

Jag tror att Gud har ticks. Dagens väder har vart lika stabilt som en nykter alkis. Det började med lite fint puder, I bet that Mikael Persbrandt trodde att det var något helt annat och kände sig väldigt dum när han drog näsan där jäms med trottoar kanten. Efter ett tag slutade kokain-flödet och det kom lite sol. Sen efter det har det bara spårat ur, fint väder en halvtimme, snökaos 10 minuter. Hela dagen. Badväder, istid, "åhfan man kan gå ut med hunden", "känner mig som en snögubbe".

Småbarn har intagit en andra plats på min lista "Things to kill". Listans topp begyls nu av den här dagen. Framförallt morgonen. Solens första strålar skar igenom mina ögonlock klockan 8.28. En och en halv timme senare än vad mobil-klock-jäveln skulle ha ringt. Bra start på dagen! Inser sedan att jag inte kommer komma i tid men bestämmer mig för att göra mitt bästa för att komma i tid, rummet mitt tyckte motsatsen. Springandes in till toaletten är det någon som har ställt en pall i vägen. Pallen och min lilltå hade ett hastigt möte som jag avbröt när jag låg och skrek över smärtan, man kan säga att jag inte pallade(förlåt) mer.

Det hastiga uppvaknandet och möbelattacken fick mig att glömma kvar rutiner och gamla vanor i sängen, varpå jag börjar fixa håret innan jag satte på mig alla kläder. Visst, det såg bra ut men jag kunde inte låta bli att undra om det inte skulle bli kallt utan tröja?

Efter att faktiskt lyckats med att inte bara fixa håret, utan klä på mig helt själv också knackar mamma på fönstret.

"Du är sen". Jo man tackar, ska skriva ner det!

Med andan i halsen och min värdelösa kondition fickan springer jag med raska steg mot epan, det hade vart kallt utan tröja. Väl i bilen slår jag mig ner och noterar att sterion är på, har förmodligen vart det hela natten! Två sekunder från att tappa all vett och etticket vrider jag om nyckel och hör det övertagande ljudet av ingenting. Skjut mig. Jag får svälja hatet för teknik och börja sätta den ena foten framför den andra tills jag kommer till tåget. Helt underbar morgon :D

 

 

 

Jag förstår inte hur jag klarade praktiken då jag gick upp halv 6 varje morgon, och kom inte sent en enda gång. Men nu, första riktiga dagen tillbaka i skolan så passar det. Jag känner att morgonar hade vart så mycket bättre om man senare la dem ett par timmar, kan tänka mig att de sena ankomsterna skulle bli mindre om inte försvinna!

Ha de!

Jaha. Såhär på morgonkvisten, 5 timmar innan man ska upp, så slår mig tanken att det inte direkt var igår som jag bloggade. Är inte ens helt säker på att jag bloggat något i år. Kanske man kan säga att det var åratal sedan jag bloggade sist! Och då känner man sig gammal. Och mogen!

Svetten rinner längs tinningen och pistolens metall kyler på bakhuvudet. Bakom pistolen står loväh men nyvunnet storhetsvansinne och gormar om kvinnors rättigheter och om att hon fått för sig att hon är bäst. Jag tar en sista tugga på min stolthet innan jag sakta sväljer den och njuter av eftersmaken när jag sedan skriver det som nu skrivas skall för att skona mitt eget liv

Jisses. Här är sitter man, låter dagarna rulla på och glömmer bort att man ska vara aktiv på cyberspace! Det är mycket nu! Har inte specielt mycket alls att berätta.

Första dagen på praktiken idag. Och jag tror att jag har hamnat på sveriges mest överflödiga firma. Jag har då hamnat på Iss facilitys, en firma som underhåller olika fastigheter runt om i Sollentuna. Att underhålla fastigheter kan innebära två saker. Antingen så sitter man framför fastigheten och drar skämt eller så ser man till att fastigheten håller någon form av standard. Iss har nu kommit på ett tredje alternativ. Laga det som går med silvertejp och anlita en firma till resten. Helt alvarligt, deras jobb gick ut på att anlita firmor och byta glödlampor. Jag klarade det gallant, skruvar lampor likt en norman!

Nu har jag och min väninna Johannes lagt ner våra själar i headern och menyn, resultatet finns att skåda ovanför och bredvid dig! Det är framförallt johannes som har gjort det mesta, men jag sa vad jag ville ha så jag ansåg att de räckte som psykisk bedrift för dagen :)

"Joddla med Siv" susar ut ur högtalarna och på tv´n visas South park. Coca-colan rinner ner och allt känns allmänt bra. Svårt att säga varför men det är en känsla som jag vill behålla! Kan det bero på att jag nyss är hemkommen från en trevlig filmkväll där det visades underbara Fight Club och American History X. Allt detta med trevliga grabbar och flickor och hör o häpna, jag var nykter!

Eller kan det vara för att för att jag ligger i den säng som är bäddad med rena sängkläder och rummet är städat. Då rummet blev rent från disk och gammal mat flyttade banan-flugorna ut och med sig tog dem den bittra lukt som jag innan vant mig vid. Doften av skurmedel må vara ny och obekant men känslan att kunna ta ett djupt andetag utan att vara tvungen att gå ut på altanen för att andas var befriande! Okej inte riktigt så stökigt var det, men ni förstår vinken.

 

Det enda som egentligen stör den allmänt trevliga tillvaron är de fyra steg som krävs för att nå toaletten, och det problemet kan vänta.

 

Hoppas jag kan dela med mig av min feel good känsla till resten av läsarna, och remember: "Don´t stay sober long enough to realize that you have a problem!"

 

Ha de :)

 

Fick idag reda på att jag bloggar fel. Man ska inte berätta vad man gjort utan vad man tänker och om känslor och sådant! Är det inte det man har en dagbok till? Och tankar, vad är det egentligen, är det inte där man har bensin?

Har suttit som en snigel på facebook och letat efter en tjej som jag träffade på båten igår. Hon var för hääärlig och allt för söt för att komma undan. Men sökandet går åt helvette så jag tog mig en paus i stalkandet och gjorde ett blogginlägg! Ni kan väll säga till om ni hittar henne? Hon var söt, snäll, hon var utklädd till antingen fantomen eller batman, jag lyssnade inte så noga!

Nu när jag ligger här på måndagsmorgonen, slutkörd och helt uppfuckad, så slutar det ändå inte dra i mungiporna när jag tänker tillbaka på helgen som har gått.

 

Toppen av helgen var nog dock insparksfesten från igår. Oj oj oj. Jag anländer med min kompis Amanda och på en gång som vi anländer hälsar vi artigt på värdarna och stegar sedan ner till dansgolvet. Där var en helt underbar blandning av damer! Och då menar jag inte utseendemässigt eftersom att de flesta var enformigt vackra:) Nej nej, den underbara blandningen bestod av trevliga, borgliga och pratglada tjejer och sen var det slamporna. Slamporna för övrigt verkade inte kunna prata med sina tungor. Men det spelar ingen roll, de var bra på annat!

 

Klockan snurrade vidare som den alltid har gjort och inget undantag denna kväll. Det gick inte allt för lång tid innan lilla jag hade fått nog av att sitta och prata med den första sortens tjejer. Nu var det dags för att dansa! Jag joinar en ring med några jag känner och ställer mig bakom en tjej som till synes var ny. Jag hinner inte dansa med henne någon lång stund alls, innan hon helt sonika vänder sig om stoppar tungan i min halls. Jag tyckte att det var dumt att säga emot så jag spelar med så glatt! Inte mig emot :) Men lika tvärt som det börja så så fick det lyckliga också ett slut, och minst lika sonika som starten så reser hon sig nu upp, återigen helt plötsligt, och går till sina polare där hon dansar vidare. Utnyttjad och blås på lepsyl dansar jag fram till något som till synes är hennes polare. "Kaka söker maka" och nu var det min tur att vara spontan. Den här tjejen varade lite längre och jag fick tid att tänka på högst viktiga saker så som olika passande facebookuppdateringar. Jag kom inte långt i tankarna innan jag kom på initiativet att dra ut henne på däck (festen var som sagt på en båt som låg i hamn) för att kunna andas lite luft som inte var mättad med svett. Vilken befrielse! Efter att ha svalt det mesta av hennes tunga ett tag utomhus drog jag nu med den flicka, som jag ännu inte kunnat prata med eller ens kolla hur hon såg ut, in till toaletten. Jag slog dock i huvudet i en av dessa små jävla dörrar på kuppen, och det kategoriserar jag som kvällens fail. Vad som hände på toaletten låter jag vara oskrivet. När vi sedan skulle gå ut från toaletten gick jag först och sen gick hon bakom. Vi kände oss ganska klara med varandra nu så utan en enda blick, en enda hälsning eller ens ett enda ord skiljdes våra vägar åt.

 

Klockan var då ganska sent, och med rädsla för att se tjejen som jag inte vet hur hon ser ut så hämtade jag min jacka och gick till slussen med två kategori 1 tjejer, trevliga prickar där

Det var väll söndagen i sin helthet!

Ha de!

 

Med dagens besök och tidigare besök hos doktor liggandes i erfarenetens väska kan jag enkelt dra slutsatsen: Vem som helst kan bli doktor. Alltid samma visa. Första gången som går man dit och de påstår att det är helt normalt med den smärta som man känner, oavsett om det rör sig om ett uppfuckat ben eller kötbit som växer ut ur nageln, och deras behandling blir "ta det lugnt en vecka, har det inte blivigt bättr då så bokar vi en ny tid". En vecka senare bokar man en ny tid, men eftersom att jag inte är den enda som ska boka en ny tid så får man den nya tiden ca en månad senare. Andra gången hos doktorn så får man pencillin utskrivet och det fungerar likförbannat aldrig på mig. Det brukar sluta med att jag väntar ut den smärta/sjukdom jag lider av i väntan på bättre tider.

Har suttit i åtskilliga timmar och försökt fixa en vettig design till bloggen. Har du dragit slutsatsen att jag lägger ner det. Eller rättare sagt, jag lämnar det över till johannes :) Han ska nog fixa någon fin design till mig, och om det inte ser bra ut så är ni fullt välkomna att klaga på johannes :)

Höbbida Höbbida bloggen!

 

Sitter nu i min spartanska boning och kollar på Kjell. Det känns bra. Lite för bra för att jag, utan att överdriva, sett alla avsnitt minst 3 ggr och alltför pinsamt nog så skrattar jag varje gång. Kan vara för att han är min idol om jag väljer den bittra vägen att misslyckas här i livet. Då vill jag bli som han. Vilken livsframsikt jag har...

 

Jaja, bitter ska man vara! Skolan idag var minst sagt onödig! Upp klev jag med tuppen, utan någon som helst anledning att vara vid liv vid dagens slut. På tom mage beger jag mig mot stationen för att kunna ta mig till skolan. Att sova på tåget brukar vara standard för min del, men idag var det första gången som jag somna på stationen innan jag ens hunnit på tåget! Att vakna var dock inget problem för att lagom tills att tåget kom fick en äldre herre med utländskt ursprung som slagit sig ned bredvid mig en hostattack till att jämföra med starten av en gammal Saab. Detta fick mig att göra två saker, dels resa mig upp för att ta mig in i tåget och dels började jag tänka på att göra ett Hiv test då den äldre mannens slem förmodligen finns kvar att skrapa upp från jackan min. Fördelen med det testet skulle vara att jag äntligen fick högsta poäng på ett test!

 

Pga av tuppluren som jag tog bredvid den gamla Saaben så var jag nu inte trött nog att sova på tåget. Istället fick jag göra min andra favorit syssla! Yes jag löste korsord :) Och jag anser att försöka lösa korsord med ett värdelöst resultat och att lösa hela korsordet är i princip samma sak. Så inga invändningar om det tack, det står att man ska skriva ord, inte vad för ord.

Väl framme på skolan inser jag att jag återigen var sen och det sänkte mitt humör totalt. Men men, varje soptunna har en botten, och som om min sena ankomst inte var nog fick jag reda på att dagens enda lektion var ett prov. Ett prov i Brott och påföljd. Ett prov som jag inte hade lagt ner min själ i att plugga till. Men skrev gjorde jag, ja jävlar vad jag skrev. Likt korsordet var nog dock det mesta fel, men återigen handlar det om principen!

 

Efter provet hade jag och klasskamraten Henrik ett snack med rektorn, ett VIP talk kan man säga som rörde att vi var missnöjda med en lärare. Dagens fail landar nog i att läraren i fråga satt i rummet bredvid samtidigt som jag och Henrik malde på om våran missnöjdhet.

 

Sedan ledde stegen tillbaka mot tubleros och sedan hem. Men innan hemresan ville nå ett slut fick jag ett brådskande samtal om att jag skulle möta en kompis i viksjö. Det var tydligen riktigt bråttom. Jag slänger mig på tåget och endast med min tankekraft fick jag tåget att gå snabbare, hoppades jag på i alla fall. Väl i Kallhäll skyndade jag mig hem för att hämta en väska. Väskan var hämtad och nu styrde kosan mot viksjö. Sekunden som jag lämnade uppfarten, skyndades för allt vad skynda heter, så ringde jag min kompis i viksjö och sa att jag var där om max en kvart. Okej svarade han. Jag svänger in på viksjöparkerningen och ringer den sagda kompisen igen och säger att jag är där. Till svar får jag(av den kompis som bor ca 5 minuter från viksjö centrum)"Okej chill, ses där om 20". Ja då kanske det inte var så jävla bråttom, eller?

 

Efter besöket i vad jag kallar Norrorts slum så var jag efter en stund hemma. Nu utan någon som helst stress. Jag la mig i min obäddade säng, slog på tv apparaten och slog på Discovery. Vad som fem minuter senare visades hade jag då inte en blekaste aning om pga av brist på sinnesnärvaro i form av sömn. Några timmar senare fyllda med "tv-tittande" bar det av med pappa ut på äventyr på Barkarby outlet. Vax av låg kvalité inhandlades!

 

Så, nu sitter jag här. Rödgråten av allt för mycket Kjell-tittande och funderar på om det åter är dags att sova. Jag ska trots allt till min fascist doktor Björn Skoglund imorgon. Där hade jag tänk skaffa mig en remiss till att röntga mitt knä, men allt jag kommer få är dödslängtan. Det om jag känner min doktor rätt. Jag är ytterst rädd att jag faktiskt gör det...

 

Ha de!