Vad hälsade kära läsare.

Jag kan väl inleda kvällens inlägg, som ack så ofrivilligt skrivs, med en fundering kring just uttrycket "läsare". Ett uttryck som, av dig som läser denna vagt uppdaterade virtuella dagbok, kan uppfattas som att jag skriver "läsare" i plural. Så är inte fallet. När jag skådar min statistik så påminner "kurvan" om en rak linje och när jag för musen över de punkter som ska förklara mina läsare visar den en ensam etta. Det enda som syns är talltoppar i en granskog och den magiska siffran ändrar sig till en tvåa. En tvåa som förmodligen uppstår när jag läser min egen blogg från andras datorer. Och nej, det är inte "forever a stone" status på att läsa sin egen blogg!

Efter en inledning tycker jag att det finns plats för en avslutning. En avslutning om att jag har tråkigt. Riktigt tråkigt. Och jag har i kvällens ära funnit en mönster som indikerar på att jag endast bloggar när jag har tråkigt! Så om man summerar kvällens inlägg kan man snabbt dra den slutsatsen att mitt liv går ut på att skriva när jag har tråkigt, och när jag inte har tråkigt så läser jag det jag har skrivit när jag har tråkigt. Ironiskt nog så får jag tråkigt när jag läser min blogg vilket gör att jag bloggar igen. Så som ni säker har märkt, eller du kanske jag borde säga. Med närmare eftertanke räcker det med att skriva jag. Jag börjar om.

Som jag säkert har märkt så liknar vissa av mina inlägg böcker. Dessa böcker uppstår när jag konturläser mina inlägg, får tråkigt, och fortsätter skriva.

Ha de!