Höbbida Höbbida bloggen!

Sitter nu i min spartanska boning och kollar på Kjell. Det känns bra. Lite för bra för att jag, utan att överdriva, sett alla avsnitt minst 3 ggr och alltför pinsamt nog så skrattar jag varje gång. Kan vara för att han är min idol om jag väljer den bittra vägen att misslyckas här i livet. Då vill jag bli som han. Vilken livsframsikt jag har...

Jaja, bitter ska man vara! Skolan idag var minst sagt onödig! Upp klev jag med tuppen, utan någon som helst anledning att vara vid liv vid dagens slut. På tom mage beger jag mig mot stationen för att kunna ta mig till skolan. Att sova på tåget brukar vara standard för min del, men idag var det första gången som jag somna på stationen innan jag ens hunnit på tåget! Att vakna var dock inget problem för att lagom tills att tåget kom fick en äldre herre med utländskt ursprung som slagit sig ned bredvid mig en hostattack till att jämföra med starten av en gammal Saab. Detta fick mig att göra två saker, dels resa mig upp för att ta mig in i tåget och dels började jag tänka på att göra ett Hiv test då den äldre mannens slem förmodligen finns kvar att skrapa upp från jackan min. Fördelen med det testet skulle vara att jag äntligen fick högsta poäng på ett test!

Pga av tuppluren som jag tog bredvid den gamla Saaben så var jag nu inte trött nog att sova på tåget. Istället fick jag göra min andra favorit syssla! Yes jag löste korsord :) Och jag anser att försöka lösa korsord med ett värdelöst resultat och att lösa hela korsordet är i princip samma sak. Så inga invändningar om det tack, det står att man ska skriva ord, inte vad för ord.

Väl framme på skolan inser jag att jag återigen var sen och det sänkte mitt humör totalt. Men men, varje soptunna har en botten, och som om min sena ankomst inte var nog fick jag reda på att dagens enda lektion var ett prov. Ett prov i Brott och påföljd. Ett prov som jag inte hade lagt ner min själ i att plugga till. Men skrev gjorde jag, ja jävlar vad jag skrev. Likt korsordet var nog dock det mesta fel, men återigen handlar det om principen!

Efter provet hade jag och klasskamraten Henrik ett snack med rektorn, ett VIP talk kan man säga som rörde att vi var missnöjda med en lärare. Dagens fail landar nog i att läraren i fråga satt i rummet bredvid samtidigt som jag och Henrik malde på om våran missnöjdhet.

Sedan ledde stegen tillbaka mot tubleros och sedan hem. Men innan hemresan ville nå ett slut fick jag ett brådskande samtal om att jag skulle möta en kompis i viksjö. Det var tydligen riktigt bråttom. Jag slänger mig på tåget och endast med min tankekraft fick jag tåget att gå snabbare, hoppades jag på i alla fall. Väl i Kallhäll skyndade jag mig hem för att hämta en väska. Väskan var hämtad och nu styrde kosan mot viksjö. Sekunden som jag lämnade uppfarten, skyndades för allt vad skynda heter, så ringde jag min kompis i viksjö och sa att jag var där om max en kvart. Okej svarade han. Jag svänger in på viksjöparkerningen och ringer den sagda kompisen igen och säger att jag är där. Till svar får jag(av den kompis som bor ca 5 minuter från viksjö centrum)"Okej chill, ses där om 20". Ja då kanske det inte var så jävla bråttom, eller?

Efter besöket i vad jag kallar Norrorts slum så var jag efter en stund hemma. Nu utan någon som helst stress. Jag la mig i min obäddade säng, slog på tv apparaten och slog på Discovery. Vad som fem minuter senare visades hade jag då inte en blekaste aning om pga av brist på sinnesnärvaro i form av sömn. Några timmar senare fyllda med "tv-tittande" bar det av med pappa ut på äventyr på Barkarby outlet. Vax av låg kvalité inhandlades!

Så, nu sitter jag här. Rödgråten av allt för mycket Kjell-tittande och funderar på om det åter är dags att sova. Jag ska trots allt till min fascist doktor Björn Skoglund imorgon. Där hade jag tänk skaffa mig en remiss till att röntga mitt knä, men allt jag kommer få är dödslängtan. Det om jag känner min doktor rätt. Jag är ytterst rädd att jag faktiskt gör det...

Ha de!