Så, tredje gången gillt eller hur det är man säger i dagens läge. Än en gång har jag startat en blogg och lovat mig själv att försöka hålla det seriöst. Undrar när det går åt helvette den här gången? Jaja, nu ska vara positiva!

Anledningen till att jag än en gång startar en till blogg är att jag har kommit på hur jävla kul det är att skriva. Får skriv diarré ibland. Så, kära läsare, se er som min toalett.

Well, dagen då! Tanken var att dagen skulle börja tio i nio på Stockholms Tekniska Gymnasium, sal Gandhi. Men som ni säkert är väl medvetna om så stämmer inte alltid tanken överens med praktiken, och istället börjar dagen tjugo över nio i sal ghandi. Sent stegar jag in i klassrummet vårt och känner mina medkamraters brännande blickar. Vid tavlan står en överbetald "man" som ändlöst maler på om en utbildning utomlands. Att sammanfatta hela föreläsningen skulle självklart vara ett alternativ, men jag anser att "tråkigt" förklarar det mesta i sin helhet!

Men den till synes ändlösa föreläsningen nådde en punkt då vi återigen fick ta på oss våra jackor och stega ut ur klassrummet i väntan på en ny föreläsningen, "förhoppningsvis lika ändlös" var min tanke som studsade mellan öronen genom hela rasten. Den tanken visade sig stämma till hundra procent. Nästa föreläsare kom ifrån Lernia bemanning, förmodligen ännu mer överbetald än den första. Skulle jätte gärna berätta om föreläsning, men helt ärligt fattade jag inte ett skit. Och jag tror att föreläsaren kände samma sak faktiskt! Den här föreläsningen fick mig allvarligt att tappa livslusten en gnutta.

Eftersom att temat på hela dagen var "Arbetslivet" så var det en syn jag inte förväntade mig att se. En syn jag inte trodde fanns. Låt mig berätta. Efter bemannings föreläsningen fick vi åter en kort rast att återta de åtskilliga liter vatten som vi gick miste om i bassturummet. Vi kollade på schemat vad nästa föreläsning skulle handla om. "it management". Det första som faktiskt kunde vara lite smått intressant, åtminstone i teorin:) Jag kliver in i klassrummet och letar upp en ledig stol som jag sedan snurrar på, sätter mig ned med ryggen mot tavlan och börjar sedan prata med en kompis en stund innan föreläsningen skulle börja. Klockan slår sedan dax varpå jag vänder mig om och ser den syn som jag inte trodde fanns. Som ledare för ett stort management företag och som föreläsare för oss står framför mig en kvinna. En tjej. Ett sliddjur. Jag tappade andan. Återigen skulle jag mer än gärna berätta om föreläsningen men den här gången nådde ingen information min högervridna hjärna, för istället satt jag och tänkte på frågan utan svar. Hur kommer det sig att en kvinna är chef över något annat än en bit kött?

Dagen slutade, men tanken om den kvinna som uppenbarligen måste har varit en man hängde kvar på näthinnan likt affisch om billiga droger på en anslagstavla i en söderort. Jag begav mig mot det som jag kallar hem och mer eller mindre däckade i sängen. Mer har jag inte lyckats göra idag, och här ligger jag :) Ha de!