Poesi on the night
och sveriges framtid är....
Veckans praktik har fortgått på ISS facillitys och mitt hat mot barn har stigit mot det yttersta. Firman, som i övrigt borde kalla sig Lampbytarna, skjutsade ut praktikanten till en lågstadieskola ute i Sollentuna.
Uppdraget såg ut som att skulle byta 53 lampor sittandes på fasaden 2 meter upp. Utrustad med en stege, en skruvmejsel och 53 nya lampor började påbörjade jag det jobb som jag inte ens önskar min värsta fiende. Lång tid hinner det inte gå innan jag hör en skärande röst bakom mig varpå jag vänder mig för att se om det var en katt som någon trampade på. Det var det inte, utan det var en ung herre som frågade vad jag gjorde. Jag blev helt paff. Jag hade inte en aning om vem han var, men ändå pratade han med mig. Jag torkade av mig den bittra förvåningen och svarade "Jag byter lampor" med en vänlig röst som var lika tillgjord som en sosseledares deklaration.
Denna fråga har under veckan flera gånger återkommit och mitt tålamod har börjat sina, mörkrets skugga har börjat befläcka min själ och jag ser inte längre barn som psykiskt friska. Den tillgjorda vänligheten försvann med värmen och bitterheten kommer ut ur mörkret. Igår senast kom en annan ung herre fram och frågar vad jag gjorde. Svaret blev "Gissa". Och tro på fan, ungen svarade rätt! Men sedan kom följdfrågorna, och jag kan säga att ärlighetens kalla hand inte skrämmer de här barnen! "varför byter du lampor" för att det är trasiga, "varför är de trasiga" för att såna som du sparkar bollar på dem, "men alla bollar ligger ju på taket?" Nej, för att jag spenderade förmiddagen till att plocka ner varenda förbannad jävla bandyboll bara för att ni ska kunna inse att ni är helt värdelösa på bandy, skjuta upp bollarna igen och sedan låta praktikanten göra om det jobb han gjorde för en vecka sen. Vid det här laget hade pojken slutat lyssna och istället var han och spelade bandy.
Nej, jag har inte aggressions problem...
Ha de!
Funkar inte i praktiken...
Rubrikbrist.
Joddla med Kenny?
"Joddla med Siv" susar ut ur högtalarna och på tv´n visas South park. Coca-colan rinner ner och allt känns allmänt bra. Svårt att säga varför men det är en känsla som jag vill behålla! Kan det bero på att jag nyss är hemkommen från en trevlig filmkväll där det visades underbara Fight Club och American History X. Allt detta med trevliga grabbar och flickor och hör o häpna, jag var nykter!
Eller kan det vara för att för att jag ligger i den säng som är bäddad med rena sängkläder och rummet är städat. Då rummet blev rent från disk och gammal mat flyttade banan-flugorna ut och med sig tog dem den bittra lukt som jag innan vant mig vid. Doften av skurmedel må vara ny och obekant men känslan att kunna ta ett djupt andetag utan att vara tvungen att gå ut på altanen för att andas var befriande! Okej inte riktigt så stökigt var det, men ni förstår vinken.
Det enda som egentligen stör den allmänt trevliga tillvaron är de fyra steg som krävs för att nå toaletten, och det problemet kan vänta.
Hoppas jag kan dela med mig av min feel good känsla till resten av läsarna, och remember: "Don´t stay sober long enough to realize that you have a problem!"
Ha de :)
