Vad hälsade kära läsare.

Jag kan väl inleda kvällens inlägg, som ack så ofrivilligt skrivs, med en fundering kring just uttrycket "läsare". Ett uttryck som, av dig som läser denna vagt uppdaterade virtuella dagbok, kan uppfattas som att jag skriver "läsare" i plural. Så är inte fallet. När jag skådar min statistik så påminner "kurvan" om en rak linje och när jag för musen över de punkter som ska förklara mina läsare visar den en ensam etta. Det enda som syns är talltoppar i en granskog och den magiska siffran ändrar sig till en tvåa. En tvåa som förmodligen uppstår när jag läser min egen blogg från andras datorer. Och nej, det är inte "forever a stone" status på att läsa sin egen blogg!

 

 

 

Efter en inledning tycker jag att det finns plats för en avslutning. En avslutning om att jag har tråkigt. Riktigt tråkigt. Och jag har i kvällens ära funnit en mönster som indikerar på att jag endast bloggar när jag har tråkigt! Så om man summerar kvällens inlägg kan man snabbt dra den slutsatsen att mitt liv går ut på att skriva när jag har tråkigt, och när jag inte har tråkigt så läser jag det jag har skrivit när jag har tråkigt. Ironiskt nog så får jag tråkigt när jag läser min blogg vilket gör att jag bloggar igen. Så som ni säker har märkt, eller du kanske jag borde säga. Med närmare eftertanke räcker det med att skriva jag. Jag börjar om.

Som jag säkert har märkt så liknar vissa av mina inlägg böcker. Dessa böcker uppstår när jag konturläser mina inlägg, får tråkigt, och fortsätter skriva.

 

 

 

Ha de!

 

Så, vart ska jag börja. "Ett inlägg om mig!!!", så löd en direkt order för en brud som tror att hon är något. Storleken påminner om en dvärg och ålder påmminer om en dvärgs längd. Men jag har valt att acceptera henne ändå! Det är trotts allt svårt att hitta någon under 40 som kan Nationalteaterns texter lika bra som jag. Eller nästan i alla fall, ingen är bättre än mig på det. Ingen.

Jag tror att Gud har ticks. Dagens väder har vart lika stabilt som en nykter alkis. Det började med lite fint puder, I bet that Mikael Persbrandt trodde att det var något helt annat och kände sig väldigt dum när han drog näsan där jäms med trottoar kanten. Efter ett tag slutade kokain-flödet och det kom lite sol. Sen efter det har det bara spårat ur, fint väder en halvtimme, snökaos 10 minuter. Hela dagen. Badväder, istid, "åhfan man kan gå ut med hunden", "känner mig som en snögubbe".

Småbarn har intagit en andra plats på min lista "Things to kill". Listans topp begyls nu av den här dagen. Framförallt morgonen. Solens första strålar skar igenom mina ögonlock klockan 8.28. En och en halv timme senare än vad mobil-klock-jäveln skulle ha ringt. Bra start på dagen! Inser sedan att jag inte kommer komma i tid men bestämmer mig för att göra mitt bästa för att komma i tid, rummet mitt tyckte motsatsen. Springandes in till toaletten är det någon som har ställt en pall i vägen. Pallen och min lilltå hade ett hastigt möte som jag avbröt när jag låg och skrek över smärtan, man kan säga att jag inte pallade(förlåt) mer.

Det hastiga uppvaknandet och möbelattacken fick mig att glömma kvar rutiner och gamla vanor i sängen, varpå jag börjar fixa håret innan jag satte på mig alla kläder. Visst, det såg bra ut men jag kunde inte låta bli att undra om det inte skulle bli kallt utan tröja?

Efter att faktiskt lyckats med att inte bara fixa håret, utan klä på mig helt själv också knackar mamma på fönstret.

"Du är sen". Jo man tackar, ska skriva ner det!

Med andan i halsen och min värdelösa kondition fickan springer jag med raska steg mot epan, det hade vart kallt utan tröja. Väl i bilen slår jag mig ner och noterar att sterion är på, har förmodligen vart det hela natten! Två sekunder från att tappa all vett och etticket vrider jag om nyckel och hör det övertagande ljudet av ingenting. Skjut mig. Jag får svälja hatet för teknik och börja sätta den ena foten framför den andra tills jag kommer till tåget. Helt underbar morgon :D

 

 

 

Jag förstår inte hur jag klarade praktiken då jag gick upp halv 6 varje morgon, och kom inte sent en enda gång. Men nu, första riktiga dagen tillbaka i skolan så passar det. Jag känner att morgonar hade vart så mycket bättre om man senare la dem ett par timmar, kan tänka mig att de sena ankomsterna skulle bli mindre om inte försvinna!

Ha de!

Jaha. Såhär på morgonkvisten, 5 timmar innan man ska upp, så slår mig tanken att det inte direkt var igår som jag bloggade. Är inte ens helt säker på att jag bloggat något i år. Kanske man kan säga att det var åratal sedan jag bloggade sist! Och då känner man sig gammal. Och mogen!

Svetten rinner längs tinningen och pistolens metall kyler på bakhuvudet. Bakom pistolen står loväh men nyvunnet storhetsvansinne och gormar om kvinnors rättigheter och om att hon fått för sig att hon är bäst. Jag tar en sista tugga på min stolthet innan jag sakta sväljer den och njuter av eftersmaken när jag sedan skriver det som nu skrivas skall för att skona mitt eget liv

Jisses. Här är sitter man, låter dagarna rulla på och glömmer bort att man ska vara aktiv på cyberspace! Det är mycket nu! Har inte specielt mycket alls att berätta.

Första dagen på praktiken idag. Och jag tror att jag har hamnat på sveriges mest överflödiga firma. Jag har då hamnat på Iss facilitys, en firma som underhåller olika fastigheter runt om i Sollentuna. Att underhålla fastigheter kan innebära två saker. Antingen så sitter man framför fastigheten och drar skämt eller så ser man till att fastigheten håller någon form av standard. Iss har nu kommit på ett tredje alternativ. Laga det som går med silvertejp och anlita en firma till resten. Helt alvarligt, deras jobb gick ut på att anlita firmor och byta glödlampor. Jag klarade det gallant, skruvar lampor likt en norman!

Nu har jag och min väninna Johannes lagt ner våra själar i headern och menyn, resultatet finns att skåda ovanför och bredvid dig! Det är framförallt johannes som har gjort det mesta, men jag sa vad jag ville ha så jag ansåg att de räckte som psykisk bedrift för dagen :)

"Joddla med Siv" susar ut ur högtalarna och på tv´n visas South park. Coca-colan rinner ner och allt känns allmänt bra. Svårt att säga varför men det är en känsla som jag vill behålla! Kan det bero på att jag nyss är hemkommen från en trevlig filmkväll där det visades underbara Fight Club och American History X. Allt detta med trevliga grabbar och flickor och hör o häpna, jag var nykter!

Eller kan det vara för att för att jag ligger i den säng som är bäddad med rena sängkläder och rummet är städat. Då rummet blev rent från disk och gammal mat flyttade banan-flugorna ut och med sig tog dem den bittra lukt som jag innan vant mig vid. Doften av skurmedel må vara ny och obekant men känslan att kunna ta ett djupt andetag utan att vara tvungen att gå ut på altanen för att andas var befriande! Okej inte riktigt så stökigt var det, men ni förstår vinken.

 

Det enda som egentligen stör den allmänt trevliga tillvaron är de fyra steg som krävs för att nå toaletten, och det problemet kan vänta.

 

Hoppas jag kan dela med mig av min feel good känsla till resten av läsarna, och remember: "Don´t stay sober long enough to realize that you have a problem!"

 

Ha de :)

 

Fick idag reda på att jag bloggar fel. Man ska inte berätta vad man gjort utan vad man tänker och om känslor och sådant! Är det inte det man har en dagbok till? Och tankar, vad är det egentligen, är det inte där man har bensin?

Har suttit som en snigel på facebook och letat efter en tjej som jag träffade på båten igår. Hon var för hääärlig och allt för söt för att komma undan. Men sökandet går åt helvette så jag tog mig en paus i stalkandet och gjorde ett blogginlägg! Ni kan väll säga till om ni hittar henne? Hon var söt, snäll, hon var utklädd till antingen fantomen eller batman, jag lyssnade inte så noga!

Nu när jag ligger här på måndagsmorgonen, slutkörd och helt uppfuckad, så slutar det ändå inte dra i mungiporna när jag tänker tillbaka på helgen som har gått.

 

Toppen av helgen var nog dock insparksfesten från igår. Oj oj oj. Jag anländer med min kompis Amanda och på en gång som vi anländer hälsar vi artigt på värdarna och stegar sedan ner till dansgolvet. Där var en helt underbar blandning av damer! Och då menar jag inte utseendemässigt eftersom att de flesta var enformigt vackra:) Nej nej, den underbara blandningen bestod av trevliga, borgliga och pratglada tjejer och sen var det slamporna. Slamporna för övrigt verkade inte kunna prata med sina tungor. Men det spelar ingen roll, de var bra på annat!

 

Klockan snurrade vidare som den alltid har gjort och inget undantag denna kväll. Det gick inte allt för lång tid innan lilla jag hade fått nog av att sitta och prata med den första sortens tjejer. Nu var det dags för att dansa! Jag joinar en ring med några jag känner och ställer mig bakom en tjej som till synes var ny. Jag hinner inte dansa med henne någon lång stund alls, innan hon helt sonika vänder sig om stoppar tungan i min halls. Jag tyckte att det var dumt att säga emot så jag spelar med så glatt! Inte mig emot :) Men lika tvärt som det börja så så fick det lyckliga också ett slut, och minst lika sonika som starten så reser hon sig nu upp, återigen helt plötsligt, och går till sina polare där hon dansar vidare. Utnyttjad och blås på lepsyl dansar jag fram till något som till synes är hennes polare. "Kaka söker maka" och nu var det min tur att vara spontan. Den här tjejen varade lite längre och jag fick tid att tänka på högst viktiga saker så som olika passande facebookuppdateringar. Jag kom inte långt i tankarna innan jag kom på initiativet att dra ut henne på däck (festen var som sagt på en båt som låg i hamn) för att kunna andas lite luft som inte var mättad med svett. Vilken befrielse! Efter att ha svalt det mesta av hennes tunga ett tag utomhus drog jag nu med den flicka, som jag ännu inte kunnat prata med eller ens kolla hur hon såg ut, in till toaletten. Jag slog dock i huvudet i en av dessa små jävla dörrar på kuppen, och det kategoriserar jag som kvällens fail. Vad som hände på toaletten låter jag vara oskrivet. När vi sedan skulle gå ut från toaletten gick jag först och sen gick hon bakom. Vi kände oss ganska klara med varandra nu så utan en enda blick, en enda hälsning eller ens ett enda ord skiljdes våra vägar åt.

 

Klockan var då ganska sent, och med rädsla för att se tjejen som jag inte vet hur hon ser ut så hämtade jag min jacka och gick till slussen med två kategori 1 tjejer, trevliga prickar där

Det var väll söndagen i sin helthet!

Ha de!

 

Med dagens besök och tidigare besök hos doktor liggandes i erfarenetens väska kan jag enkelt dra slutsatsen: Vem som helst kan bli doktor. Alltid samma visa. Första gången som går man dit och de påstår att det är helt normalt med den smärta som man känner, oavsett om det rör sig om ett uppfuckat ben eller kötbit som växer ut ur nageln, och deras behandling blir "ta det lugnt en vecka, har det inte blivigt bättr då så bokar vi en ny tid". En vecka senare bokar man en ny tid, men eftersom att jag inte är den enda som ska boka en ny tid så får man den nya tiden ca en månad senare. Andra gången hos doktorn så får man pencillin utskrivet och det fungerar likförbannat aldrig på mig. Det brukar sluta med att jag väntar ut den smärta/sjukdom jag lider av i väntan på bättre tider.